Jaaa har gjort det och sakta men säkert
så återvänder jag =)
Känns bara sååå tungt, men jag vet att
det kommer att lägga sig med tiden.

Tiden ja, den är både vår vän och vår fiende.
Men i detta fallet så är den nog min vän,
och jag önskar det kunde lägga sig snabbt,
att jag bara accepterar allt och inte blickar
bakåt och ältar det, men det är inte det
lättaste.
 Det var ett hårt slag, och det
var även under bältet!!

Men med facit i handen så förstår jag mitt
eget agerande ibland, med sånna "människor"
i mitt liv, men jag kan ju med "glädje" (ja därom
tvistar de lärde) säga att dessa är nu ute ur mitt liv,
och med min erfarenhet av dessa så är ett åter
kommande lååångt borta. Inget jag har önskat, NEJ
verkligen inte, men när en "människa" kan sjunka
så otroligt lågt så var inte beslutet svårt, men ändå
svider det nått fruktansvärt..

Ja som sagt :
"Tiden läker alla sår"

Fast om det tror jag vad jag vill, tiden läker nog inte
alla sår, såren blir bara mindre och till ett ärr.
Och visserligen så har du då tiden läkt såret
men man har ändock ärret kvar som en
ständig påminnelse..
Ja hujja får jag säga.

Och nej, har jag aldrig i mitt liv gett upp förr så
inte lär jag göra det nu heller, fastän det nu känns
så ibland, och jag ventilerar mig ordentligt.

Och ja man kan ju faktiskt säga att jag har gett upp
men inte som man tolkar ordet i dess sammanhang,
utan jag har gett upp hoppet om "människan" och en
framtid med denne..

Ja det blev ju verkligen djupt.
Men jaaa jag är lite djup dessa dagar, och det speglar
av sig i mitt liv, i mitt skrivande och framför allt i
mitt humör.. Inte så soligt humör kan jag säga,
men som sagt, i morgon är en annan dag. Och jag
väljer vad jag vill fylla den med.

Tror att min "offerkofta" är på väg av nu, min sorge
period mynnar ut, men den är fortfarande jävligt stor.
Men jag försöker verkligen se verkligheten i vitögat
och acceptera alltihopa. Och bortse från alla lögner
och svek, jag är värd mer än sån skit.
DET är något jag vet!!!

Har inte orkat så mycket dessa dagar, hjärnan har
gått på totalt högvarv, och även varit på bristnings
gränsen stundvis. Men man har ju varit med om en
hel del tunga grejjor i sitt liv så denna skall jag väl
också kunnan "ta" och acceptera och smälta.
Ja det är ju till att fortsätta med det nyttiga och
själsfulla tänkandet:

Men vad som än händer så skall du veta: