Tid verkar vara hårdvaluta i dagsläget. Det finns knappt tillräckligt med tid för att få gjort ens hälften av det som man behöver uträtta varje dag. Sen har vi sysslorna hemma som behöver göras, under tiden som man ska hinna spendera kvalitetstid med familjen.

För fibromyalgidrabbade blir hanteringen av tid en ännu större utmaning. Att dagligen leva med smärta och fibrodimma tar ut sin rätt på kroppens förmåga att fungera. Brist på återuppbyggande sömn, samt nedbrytande trötthet minskar den dagliga energireserven ännu mer.

Det verkar som att majoriteten av dem med fibromyalgi har en typ A personlighet. Innan sjukdomen bröt ut var de individer med mycket energi. Det är dessa människor som får mer gjort innan klockan är tio på förmiddagen än vad de flesta får gjort på en hel dag. De är organiserade, drivna och fokuserade. De är vana vid att sätta upp mål och att uppnå dem.

”JAG KAN”-ATTITYDEN

På grund av denna typ av ”jag kan”-attityd blir dessa personer ofta problemlösaren och den person man vänder sig till på jobbet och i samhället. Detta blir till en slags stolthet, något att leva upp till, och till slut en mask som man visar upp för omvärlden.

Sen slår fibromyalgin till och plötsligt klarar denna normalt sett kompetenta person inte längre av att fullgöra alla sina åtaganden. Arbetet släpar efter och saker och ting verkar rasa ihop hemma. Löften bryts och ursäkter blir till och med vanligare än snabbmatsmåltider.

Det är inte det att de inte försöker. Faktiskt så är det så att de flesta som lider av fibromyalgi varje dag driver på sig själva till utmattningens gräns i hopp om att komma i fatt. De vet att människor förlitar sig på dem att organisera, behålla lugnet och att få saker och ting uträttade. Problemet är att ju mer de försöker, desto mer nedbrytande blir symptomen och desto mindre verkar bli gjort.

I själva verket blir den fibromyalgidrabbade sin egen värsta fiende. En vanlig människa vilar om han/hon är trött. Om de har ont ser de till att de får få tid att läka. Det kan vara ett irritationsmoment, men de flesta människor ser inte en sjukdom eller skada som ett tecken på misslyckande eller svaghet.

SUPERMAMMA OCH SUPERPAPPA

Fibromyalgidrabbade förknippar emellertid ofta sitt egenvärde med vad de lyckas åstadkomma varje dag. De ser sig själva som den där supermamman eller superpappan. Det är därför de är misslyckade om de inte lyckas vara helt perfekta.  

Detta är orsaken till att många som lider av sjukdomen går till ytterligheter för att förneka sina symptom. De arbetar sig igenom smärtan. De dricker sex koppar kaffe för att få en liten extra energikick så att de kan driva sig själv ännu lite längre. Sen undrar de varför intensiteten hos deras symptom ökar.  

När det emellan skoven äntligen infinner sig en tillfällig lindring ser den fibromyalgidrabbade detta som en möjlighet. Nu kan han eller hon äntligen komma i fatt och få gjort allt på sin ”Att göra”-lista. Det kanske t.o.m. finns tid för att göra något extra för familj eller vänner, personer som enligt den FM-drabbades blev orättfärdigt berövade eller bortjagade under det senaste skovet. Det lär knappast förvåna att inte ens hälften av sakerna på listan hinner bli avklarade innan fibromyalgisymptomen kommer tillbaka för att hämnas. Det är en ond cirkel.

Källa: womenshealth.suite101.com

Översättning: Johanna Spetz